En av huvudorsakerna till att jag köpte spelet Little Big Planet för PS3 var nedanstående video, där någon har byggt en räknemaskin i spelet. Fruktansvärt ballt.
Idag stötte jag på en snäppet coolare video (tipstack @ehn). Spelet minecraft har ju varit på allas läppar senaste tiden, inte minst pga skaparens kommersiella framgångar som är smått fantastiska. Nu har alltså någon gjort det oundvikliga, byggt en 16 bitars aritmetikenhet i minecraft! Än mer imponerande är att han planerar att bygga vidare för att skapa en fungerande dator som man alltså kan köra kod på! Mad respect
En gammal video som alltid är lika bra, oavsett hur många gånger man sett den tidigare Också någonting att tänka på; att det är tacksamhet för vad man har som gör en lycklig, snarare än att gnälla över allt man inte har.
Ännu en management-inriktad bok, om än med vidare applicerbarhet än så, har jag nu avverkat. Drive handlar om vad de senaste årtioendena av forskning har att säga om vad som motiverar oss människor att göra ett riktigt bra jobb, och hur starkt det skiljer sig från traditionell teori om hur man får människor motiverade att prestera maximalt. Huvudtesen i boken är att det traditionella sättet att motivera folk, dvs genom morot och piska, fungerade ganska bra när vi var ett mer renodlat industrisamhälle.
Morot och piska kan fungera bra när arbetsuppgifterna är rutinmässiga, när de går att utföra genom att läsa och agera efter ett förutbestämt protokoll. Men med de nya kreativa yrken som blir alltmer dominerande i västvärlden så kan bonusar och liknande göra mer skada än nytta. Pink går igenom otaliga exempel på forskning som gjorts, samt några företag som väljer att jobba på annorlunda sätt, och hur fantastiska deras resultat blir. Pinks framgångsrecept för att få motiverade människor är Autonomy, Mastery and Purpose. Dvs att man har stor frihet att själv bestämma över hur, var och när man utför sitt jobb, att man har möjlighet att ständigt utvecklas och förbättras inom sin yrkesutövning, samt att det finns en större mening, i ett större sammanhang med det man gör.
Boken var bra, men inte fantastisk. Det blir en till trea i en lång rad av treor i betyg, om än en väldigt stark trea. En bra detalj som jag önskar jag såg i fler böcker av den här sorten är att boken avslutas med en sammanfattning, så att man kan fräscha upp minnet och därmed kommer ihåg mer av vad man läst. Det finns också en sektion med konkreta råd på hur man boostar sin egen och sin organisations motivation.
Har läst ännu en hypad management-bok, nämligen Rework. Skriven av Jason Fried och David Heinemeier Hansson som ligger bakom det legendariska företaget 37 signals. 37 Signals är väl mest kända för att ha utvecklat det banbrytande webbutvecklingsramverket Ruby on Rails, som har inspirerat många andra moderna webbutvecklingsramverk och delvis banat väg för ett nytt tänkande vad gäller webbutveckling. 37 Signals ligger även bakom populära webbtjänster för projekthantering, säljstöd, CRM osv.
Vet inte riktigt vad jag ska säga om boken. Den är ganska tjock, men tar bara 1-2 timmar att läsa, pga att radavståndet är två meter och det är en bild på varannan sida. Den handlar om hur Fried och Heinemeier tycker att man ska driva ett företag, lite sådär härligt fuck-the-establishment-aktig i tonen (antagligen för att sånt säljer).
Råden i boken skulle jag vilja säga är övervägande bra, det verkar som om Jason Fried och jag tänker ganska lika om hur man driver en liten organisation på bästa sätt Så i det perspektivet gav denna bok mig inte så mycket, eftersom jag höll med om det mesta och jobbar på liknande sätt i mitt eget företag. Tipsen och råden går ofta på tvären mot hur ”managers” på större företag tänker, Fried dissar processer, checklistor, långsiktig planering, mekaniskt och opersonligt PR-arbete osv. vilket gör att den kanske kan vara en ögonöppnare för någon som är van att jobba på det traditionella storföretags-sättet. Boken får betyget tre av fem.
Med anledning av skadegörelseni Toronto (se videon nedan om du inte är insatt i vad som händer), och hur snabbt dessa bilder och motreaktioner sprider sig runt världen, så tänkte jag skriva lite om marknadsföring. Marknadsföring handlar ju om att nå ut med ett budskap, att få största möjliga genomslagskraft hos befolkningen.
När jag ser bilderna av förstörelsen, och hur enormt provocerade människor blir (inte minst de som är företagare och vet hur svårt det är att få en affär eller restaurang att gå runt ekonomiskt), så slår det mig att detta kanske inte bara är bortskämda, uttråkade snorungar som gillar att ha sönder saker. Det kanske är en genomtänkt strategi. För hur många hade hört talas om demonstrationerna vid G20-mötet om inte detta hade hänt? Visst, de svartklädda ungomarna får många haters, men exponeringen av även de fredliga demonstrationerna blir ju fantastiskt stor.
Att trolla någon är att medvetet göra eller säga något provocerande, för att få sin motståndare förbannad, utan att han eller hon förstår att han blivit lurad. Andra exempel är de där facebook-grupperna som folk bytte namn på, eller diverse bloggare som medvetet spelar korkade för att folk ska tycka de är idioter och prata skit om dem, vilket i långa loppet stärker deras personliga varumärke eftersom deras namn blir så kända (blondinbella, alex schulman osv.). Ett annat exempel är en amerikansk talkshow-värd vid namn Glenn Beck som alltid lyckas reta gallfeber på vänster-människor genom sina extrema överdrifter om hur USA håller på att bli en kommuniststat (se exempel nedan). Hans tv-program har miljontals tittare, och när han skriver en bok blir den nr 1 på bästsäljarlistan. Att vara provocerande och att trolla folk har visat sig vara mycket framgångsrikt som PR-strategi, om man inte har något problem med att en stor del av befolkningen tycker/tror att man är en idiot.
Det briljanta och ironiska i sammanhanget är att det är just de som hatar Anna Anka, Alex Schulman eller Glenn Beck som har gjort dem stora. Alla som berättar för sina vänner om ”vad den där idioten har sagt häromsisten” är de som stärker dessa personers varumärke. Sedan när de har blivit kända namn kan de enkelt switcha till en mer respektabel image, och skörda frukten av sitt trollande, exempelvis genom att skriva böcker som säljer bra, eller genom att få upp sin politiska fråga på den globala dagordningen.
I really love Django. It is extremely easy to get started with, even if you don’t know any Python (I didn’t when I started using Django). It is also very customizable, you can change the entire directory structure if you want to. As a project grows, like the Fyndiq codebase I am currently working on (around 15 000 – 20 000 lines of html/python/css/javascript not counting 3rd party code), you have to restructure a bit to get some order. This is kindof how my current layout looks, but I’m changing it whenever I get better ideas:
I am pretty happy with this. It is nice to have a var/ folder with all data that is not part of a deploy (I simply create soft links from static/ to subdirectories of var/img/). It is also nice to have the templates outside the apps, as I find I often borrow template files between apps. The only thing I am not totally happy with is how each app has its own models, since my apps often use each others models. It would make much more sense to have some kind of centralized models/ folder in the project root, with all database stuff. Haven’t gotten around to fixing that yet though.
Puh, har äntligen tagit tag i ett irritationsmoment i min vardag som jag dragits med i ett par år nu. Irritationen har bestått i att alla PDFer jag klickar på i min webbläsare på min Mac laddas ner, så att jag manuellt får gå till nedladdningsmappen och öppna dem, istället för att visas direkt i webbläsaren. Finns en jätteenkel lösning på detta problem, tanka bara hem programmet PDF Browser Plugin, så fixar den biffen.
Verkar som denna blogg har degenererats till en bokrecensions-spalt. Aja, det får vara för nu Det enda jag har tid med nuförtiden (förutom arbete) är att läsa böcker på t-banan till och från jobbet hehe.
Outliers läste jag eftersom jag uppskattade Gladwells tidigare bok ”The Tipping Point” som handlar om hur man kan modellera spridningen av idéer, trender och budskap på samma sätt som man modellerar spridning av virus. Gladwell är en bra författare som skriver på ett underhållande sätt, samtidigt som han även har med en gnutta journalism och vetenskap bakom det hela.
Outliers handlar om vad som skiljer ”superstjärnor” från oss andra. Vad är det som gör att människor Bill Gates, The Beatles eller NHL-proffs tar sig hela vägen till toppen? Gladwell drar fram flera intressanta anekdoter och data, han har ett par teorier som han drar igenom i boken, med stödjande historier och exempel. Stundtals är boken mycket intressant, som till exempel när han i inledningen förklarar varför NHL-proffs för det mesta är födda januari-mars och sällan senare under året. Något han har blivit känd för genom denna bok är de berömda 10 000 timmarna. Gladwell hävdar att den gamla klyschan om hårt, intensivt och långvarigt arbete inom ett område är vad som skiljer superstjärnorna från alla medelmåttor, och han tar upp några exempel på detta.
Jag fick inte med mig så jättemycket från boken, utöver underhållande läsning. Att långvarigt och stenhårt arbete gör skillnaden mellan mediokra och fantastiska resultat kändes som lite old news Kan ändå rekommendera boken, om inte annat för att den väcker en del tankar. Blir en trea på den femgradiga skalan.
Johan Stenebo fick lite mediahype ett tag när han lanserade sin bok sanningen om IKEA. Han syntes i svensk dagspress så jag skrev upp boken på att-läsa-listan eftersom jag alltid har velat lära mig mer om IKEA. Jag blev inte besviken. Stenebo har jobbat 20 år i ledande positioner inom IKEA, inte minst som assistent till Ingvar själv. Han har en lätt kritisk men ändå objektiv och trovärdig hållning till företaget genom hela boken.
Allt man någonsin undrat över om Ingvar Kamprad som person besvaras, och på köpet får man också en crash course i hur man med ruskig effektivitet driver storskalig detaljhandel. Man får lära sig hur alla arbetsflöden inom IKEA fungerar, hur nya produkter tas fram, hur de anställda behandlas, hur man gör karriär inom företaget, vad Ingvar drivs av, hur Ingvar är som person, hur mycket pengar Ingvar egentligen sitter på, hur Ingvars söner är osv.
Vill inte avslöja för mycket, men kan rekommendera denna bok om man är intresserad av IKEA eller Ingvar Kamprad som person. Den får en mycket stark trea på en femgradig skala av mig, var trots allt några kapitel som jag tyckte var långtråkiga där det tragglades detaljer om logistikflöden i lite för många sidor i sträck.
Jag spenderar det mesta av min tid med att bygga ett fyndvaruhus på nätet. Detta är min privata blogg som handlar om saker som intresserar mig. Sådana saker berör oftast webb, programmering, vetenskap, böcker, musik eller entreprenörskap. Nå mig på micke at micaelwidell punkt com. Jag finns också på twitter, boktipset, last.fm, facebook, spotify och linkedin. Prenumerera gärna på mina blogginlägg via RSS.
Kan ändå rekommendera boken, om inte annat för att den väcker en del tankar. Blir en trea på den femgradiga skalan.
Jag spenderar det mesta av min tid med att bygga ett