Ubuntu 10.4 närmar sig. Ubuntu är kanske det bästa som hittills hänt desktop-linux, just eftersom de för första gången i historien lyckades knåpa ihop en lättinstallerad, lättanvänd distribution med ett sammanhängande och konsekvent användargränsssnitt.
Under min studietid 2002-2006 körde jag GNU/Linux som primärt operativsystem, även om jag dualbootade till windows för att kunna spela spel och köra Photoshop och Flash. Linuxsystemen är helt underbara, fast alla faller på att det inte finns några snygga och genomtänkta grafiska användargränssnitt. Detta var en anledning till att jag gick över till Apple för tre år sedan.
Därför blir jag lite ledsen när jag ser att Ubuntu fortfarande inte har styrt upp de mest basala detaljer i sitt användargränssnitt. Det finns vissa enkla och grundläggande regler för att få till en snygg design. En sådan regel är marginaler, att alltid lägga lite luft mellan exempelvis innehållet i ett fönster och kanten av fönstret. Det kan tyckas löjligt att jag går omkring och stör mig på detta, men detta är lika störande för mig som särskrivning och felstavningar skulle vara när jag läser en roman. Kolla exempelvis denna placering av ikonerna, de touchar till och med kanten av menyraden.
En annan sak som Ubuntu-utvecklarna fortfarande inte lärt sig är att man bör lägga saker utmed linjer för att inte gränssnittet ska kännas rörigt. Kolla denna detalj från skärmdumparna från nya Ubuntu.
Vad är dealen här? Varför har de tre stäng/minimera/maximera-knapparna ett annat avstånd till vänsterkanten än till överkanten? Varför är File-menyn direkt under placerad med ett annat avstånd mot vänsterkanten? WTF? Och lite längre ner, varför finns det nästan ingen marginal mellan ikonerna och vänsterkanten? Och varför är ”Places”-etiketten placerad med annat indrag från vänster?
Ubuntu använder som bekant fönsterhanteraren Gnome. Gnome är en av de två fönsterhanterare som traditionellt varit stora i linuxvärlden. Den andra är KDE, som jag inte ens vill prata om. Visst, de kanske gör en lååångsam förbättring varje år, men känslan av total röra kombinerat med 90-talsgrafik och desperata försök att härma windows vistas ”plasma” slår en som ett knytnävsslag i ansiktet. Jag låter nedanstående detalj tala för sig själv. Notera hur ingenting ligger längs linjer utan liksom är utslängt lite hursomhelst. En annan fin touch är det taffliga försöket till anti-aliasing kombinerat med världens fulaste font. Voila!
Okej, känner mig färdig med bashandet för denna gång Sen får man inte glömma att Ubuntu faktiskt gör bra saker ibland också. När de till exempel gör en totalripp av Mac OS X ikonupplägg för de små statusikonerna där uppe till höger så blir det faktiskt riktigt snyggt!
Jag hoppas verkligen att open source-världen ska vakna upp och börja jobba hårdare med användarupplevelse, och vi ser att de faktiskt ökar tempot inom detta område hela tiden. Drömmen om desktop-linuxen lever vidare. För mig personligen som är Apple-fanboy är det viktigt att det finns bra konkurrens. För en vacker dag kanske Apple har gått för långt vad gäller inlåsning av användarna i applikations-approvals eller whatever, och man känner att man inte vill stödja dem längre. Då vore det schysst med ett någorlunda fullgott alternativ, med samma användarupplevelse och smidighet. Vilket tyvärr saknas idag.
Spotify älskar vi ju alla, men trots det enorma utbudet av musik kan man ibland känna att man har lyssnat sönder alla sina playlists. Då behöver man bra källor till ny musik. Här kommer ett par tips.
Spotiseek är en smidig tjänst där du matar in en artist du gillar, och genast får du en playlist med blandade liknande artister. Tycker den är väldigt träffsäker.
Spotinews är en riktigt bra blogg med tips på ny och intressant Spotify-musik. Rätt mycket indie-pop och jazz och sånt, men en hel del elektro-tips med. Ge den en chans även om du inte är så mycket för de stilarna, ofta riktigt bra skivor!
Slutligen ett litet tips angående sortering av spellistor som jag snappade upp i något kommentarsfält. Det suger ju att man inte bygga en hierarki av playlists, så att man kan bringa lite ordning bland dem. Prova att skapa en tom playlist och döpa den till bindestreck, dvs ‘-’ utan apostroferna. Då får du en snygg skiljelinje för att underlätta sorteringen av playlists.
Jag spinner vidare på temat lycka. För man kan ju fråga sig om det finns något annat som egentligen är viktigare här i livet? Om man har lycka som primärt mål med livet, vilket jag antar att många har, så är det A och O att hålla sig informerad om hur man uppnår det.
@EmilStenstrom tipsade på twitter om videon ovan där Srikumar Rao på ett alldeles enastående sätt sammanfattar hur man blir lycklig och varför många av oss inte är det. Videon är 18 minuter. Om du inte har tid just nu, bokmärk och titta på den senare.
Tidningarna skriveridag om någon gubbe som vunnit 214 miljoner på Lotto. Jag funderar på vad jag själv skulle göra om jag plötsligt fick en hiskelig massa pengar ur tomma intet.
Jag skulle ge bort varenda krona omedelbart. I min värld skulle en sådan storvinst vara en total glädjedödare. Vad är glädjen med att gå upp varje morgon om man inte har något att jobba för? Vad är glädjen med att vara rik om man inte känner att man uppnått och förtjänat det själv genom hårt arbete?
Det finns ett gammalt kinesiskt ordspråk som lyder att ”resan är belöningen” som väldigt bra fångar detta. I österländsk filosofi har man länge förstått att det som verkligen gör människor lyckliga är att jobba för ett inspirerande mål med lagom mycket motstånd, och sedan till slut efter många år nå det målet. Men att alltid njuta av själva resan, att leva i nuet och drömma om målet.
Läste för ett par veckor sedan Johan Norbergs bok ”Den eviga matchen om lyckan”, där han har sammanställt forskning och åsikter om hur man blir lycklig – från antikens grekland fram till idag. Och det lyckobringande med att jobba mot ett mål kommer upp om och om igen under boken, och bekräftas också av modern forskning! Kan som en parentes säga att boken var rätt tråkig. Fattar inte hur Johan Norberg, som normalt är en duktig författare, kan få ett så intressant ämne som lycka att kännas tråkigt. Over and out!
Läste häromdagen denna artikel om Mac OS X dolda funktion Single Application Mode. Har kört det några dagar nu och måste säga att jag gillar det skarpt! Detta läge fungerar så att när du klickar på en ikon i docken, så rensas alltid skrivbordet så att endast den applikation du just klickade på syns.
Det intressanta är att jag tidigare alltid har använt Spaces för att försöka uppnå just detta. Jag brukar vanligtvis ha ett space för varje applikation, så att de kan ligga ostörda från varandra. För hur mycket jag än älskar Mac OS så måste jag säga att den svagaste punkten i användargränssnittet är just det här med att det snabbt blir en enda röra av överlappade fönster, och man får använda sig av +TAB som enda utväg, vilket är långt ifrån en optimal lösning om du frågar mig. De flesta mac-användare kör enligt min erfarenhet antingen på -TAB-lösningen, eller som jag på att skapa Spaces.
Jag hade hur som helst aldrig hört talas om Single Application Mode, men om du känner igen dig i problemen ovan, måste du testa det! Ger en total känsla av inre lugn Kolla in artikeln för instruktioner.
Nu återstår bara att bygga något så att man kan byta mellan Single Application Mode och ”normalläget” med en knapptryckning, så att man lätt kan byta när man t ex sitter vid en stor skärm.
Uppdaterat: @stroemberg tipsar om att man alltid kan köra +ALT+klick när man klickar i docken för att rensa alla andra fönster. Så det är ett bra alternativ för er som inte vill ta steget fullt ut till Single App Mode, eller som bara vill testa vad jag pratar om!
Har varit dålig på att blogga under en ganska lång period nu, och funderade lite på vad det beror på. Kom fram till att min utdaterade, slarvhackade, fula äckliga wordpress-installation hade ett finger med i spelet, då jag alltid lider lite av att använda den.
Sagt och gjort, fredagsnöjet ikväll blev att dra ner senaste wordpress och göra det jag alltid velat göra med bloggen; en ny fräsch installation med extremt minimal layout. Bara det mest nödvändiga. Vitt och rent.
Drog ner en ren Wordpress 2.9.2. Wordpress medföljande teman brukar i allmänhet vara ett rent helvete att försöka modifiera själv till något man kan trivas i, det är för mycket bloat och för mycket CSS-kod osv. Dock fick jag tips på twitter om Starkers-temat som är helt underbart. Rent och fint, totalt minimalt, man kan bygga sin egen layout från grunden.
Sedan installerade jag kommentarsystemet Disqus, som är det nya och heta bland alla som kan något om kommentarfunktioner Gick förvånansvärt lätt att installera Disqus, på bara några minuter var man igång. Hela arbetsprocessen med att göra ny design, installera wordpress och konfa allt gick förvånansvärt smärtfritt faktiskt, bara kanske 6-7 timmar.
Och nu är jag här Förhoppningsvis kan detta leda till att jag bloggar lite oftare. Som ni märker orkade jag inte migrera den gamla databasen med inlägg hit. Provade att bara byta ut wp-filerna och peka på gamla databasen, men det gick inte så bra (den gamla wp-installationen var över ett år gammal), så då tänkte jag att ”skitsamma, jag börjar om från scratch”.
Inspiration till själva designen kommer från Dive Into HTML 5, som har så snygga ”sliten skrivmaskin”-rubriker. Det och diverse andra bloggar jag sett som helt enkelt är minimalistiska.
Jag spenderar det mesta av min tid med att bygga ett fyndvaruhus på nätet. Detta är min privata blogg som handlar om saker som intresserar mig. Sådana saker berör oftast webb, programmering, vetenskap, böcker, musik eller entreprenörskap. Nå mig på micke at micaelwidell punkt com. Jag finns också på twitter, boktipset, last.fm, facebook, spotify och linkedin. Prenumerera gärna på mina blogginlägg via RSS.
Sen får man inte glömma att Ubuntu faktiskt gör bra saker ibland också. När de till exempel gör en totalripp av Mac OS X ikonupplägg för de små statusikonerna där uppe till höger så blir det faktiskt riktigt snyggt!
Förhoppningsvis kan detta leda till att jag bloggar lite oftare. Som ni märker orkade jag inte migrera den gamla databasen med inlägg hit. Provade att bara byta ut wp-filerna och peka på gamla databasen, men det gick inte så bra (den gamla wp-installationen var över ett år gammal), så då tänkte jag att ”skitsamma, jag börjar om från scratch”. 
Jag spenderar det mesta av min tid med att bygga ett